Litiumjon
Litiumjonbatterier klassificeras i två kategorier: flytande litiumjonbatterier (LIB) och polymera litiumjonbatterier (PLB). Bland dem hänvisar flytande litiumjonbatterier till sekundära batterier med Li + inbäddade föreningar som positiva och negativa elektroder. Den positiva elektroden använder litiumföreningar - litiumkoboltoxid och litiummanganoxid, och den negativa elektroden använder litium-kolinterkalationsföreningar. Litiumjonbatterier är idealiska energibärare för utvecklingen av 2000-talet på grund av deras höga driftspänning, ringa storlek, låga vikt, höga energi, ingen minneseffekt, ingen förorening, låg självurladdning och lång livslängd.
1992 utvecklade Sony framgångsrikt litiumjonbatterier. Dess praktiska tillämpning har kraftigt minskat vikten och volymen för bärbara elektroniska enheter som mobiltelefoner och bärbara datorer. Användningstiden förlängs kraftigt. Eftersom litiumjonbatterier inte innehåller tungmetallkadmium, jämfört med nickel-kadmiumbatterier, minskar föroreningarna till miljön avsevärt.
Det finns fortfarande föroreningar från litiumbatterier, men det är relativt litet.
Nukleär fusion
Kraftfulla kärnfusionslitiumbatterier kallas också atombatterier, kärnbatterier, tritiumbatterier och radioisotopgeneratorer. Termerna används för att beskriva en enhet som använder energi från sönderfallet av en radioaktiv isotop för att producera elektricitet. Liksom kärnreaktorer producerar de elektricitet från atomenergi, men skiljer sig åt genom att de inte använder en kedjereaktion. Jämfört med andra batterier är de mycket dyra men har extremt lång livslängd och hög energitäthet, så de används främst för obemannad drift av utrustning som måste användas under långa tidsperioder, såsom rymdfarkoster, pacemakers, undervattenssystem och automatiserade vetenskapliga forskningsstationer i avlägsna områden i världen som en kraftkälla.